Avtalsrörelsen igång!

LO-distriktet i Dalarna och Gävleborg genomförde 16 februari en konferens i Gävle för att stärka den lokala avtalsrörelsen.
Föreläsande om avtalsrörelsen var:
Lasse Thörn, chef Arbetslivsenheten LO
Malin Ackholt, avtalssekreterare HRF
Ronny Wenngren, ombudsman Elektrikerförbundet och samordnare för avtalsrörelsen i 6F
(Byggnads, Seko, Fastighets, Målarna, Elektrikerna och Musikerna).

Diskussionerna gick höga och kampviljan för bättre kollektivavtal var stor bland de 40-tal deltagare på konferensen för ordföranden och ombudsmän.
Samma  dag publicerade även ett antal tidningar en debattartikel från LO-distriktet. Den kan läsas i webbversioner av tidningarna här:

Gävle Dagblad

Hela Hälsingland

Dalarnas tidningar

Eller i dess helhet här:

De som vill ha låga ingångslöner vill även sänka lönerna

Flera borgerliga företrädare och Svenskt Näringslivs ordförande Carola Lemne, förespråkar sänkta ”ingångslöner” för de som jobbar i redan lågt betalda yrken. Nyanlända används som murbräcka för att sänka lönerna. Vad är då ”för höga” ingångslöner? skriver Mats Eriksson och Lena Johnsson, LO.

I Sverige är lägsta lagstadgade lön noll kronor i timmen. Det betyder att arbetsgivaren enligt lag kan ha människor som jobbar utan lön. Nu vill alltså debatterande politiker sänka nivån ytterligare?
Enligt Svensk tradition (den Svenska modellen) har koncensus rått kring principerna:

1. De välfärdsystem som finns i Sverige ska i mesta möjliga mån vara generella. Alla ska baserat på sin inkomst kunna få del av vårt välfärdssystem när vi behöver det. Tanken är att alla i Sverige genom detta system ska kunna vara rustade att försörja sig på sin lön, betala skatt och ta del av välfärden efter behov.

2. Sverige ska inte delta i någon låglönetävling om arbetskraftskostnader. Vi skall istället med välutbildad arbetskraft kunna erbjuda produkter och tjänster av hög kvalitet och förädlingsvärde. Detta gör att vi kan ta bra betalt för varor och tjänster och kunna erbjuda de anställda en lön de kan leva på.
3. Vi ska inte ha någon statlig politisk inblandning i löneförhandlingar, lönepolitik eller kollektivavtalens innehåll. Det är förhandlingar mellan arbetstagarna(fack) och arbetsgivare som sätter löner och andra villkor i Sverige.

De som debatterar sänkta löner för nyanlända, debatterar i verkligheten även sänkta löner för övriga anställda. Antagligen så vet dessa debattörer inte hur en förhandling går till, eller så är de fullt medveten om det och driver en illa dold agenda för att sänka löneläget för de lägst avlönade på arbetsmarknaden.
En del påstår att ”tillräckligt” låga löner inom tjänstesektorn skulle skapa fler arbetstillfällen. Verkligheten är att få, eller snarare inga, chefer anställer fler än exakt det antal personer som behövs för driva verksamheten.

Vad är då lägsta lön? För en nyanställd inom exempelvis den privata äldreomsorgen är lägsta lön 17 545 kronor i månaden. Då är det inte lätt att klara boende, mat och transporter efter att skatten dragits. Att bilda familj tvingas de förmodligen glömma. Få erbjuds dessutom heltidsjobb vilket gör lönen ännu mindre. Många av LOs medlemmar tvingas idag ha flera arbeten för att klara sin försörjning.
De som redan har det svårt på arbetsmarknaden ska alltså ha ännu lägre lön? Jag undrar om Carola Lemne har förståelse för hur det är att ha lägsta lön enligt kollektivavtal? Kanske är steget från hennes lön på 490 000 kronor i månaden för stort? Hon tjänar alltså mer än vad 28 anställda tillsammans gör i exemplet ovan.
LO står för allas lika värde och lika lön för lika arbete. Det gäller även nyanlända. Vi ska göra allt för att inte sänka några ingångslöner. Vi tycker att de ska höjas. Det är vår ingång i den avtalsrörelse som precis har börjat. En avtalsrörelse som börjar med att företagen rapporterar rekord i utdelningar till sina ägare.

Mats Eriksson, ordförande LO-distriktet i Dalarna och Gävleborg
Lena Johnsson, vice ordförande LO-distriktet i Dalarna och Gävleborg